Håkan Hellström

Jag är snart 34 år gammal men upptäckte inte Håkan Hellström förrän ett och ett halvt år sedan. Nu är jag beroende av hans musik. Visst kan det gå nästan en månad utan att jag direkt har lyssnat på skivorna men då har jag ofta ett så uppdämt behov av att höra det känns som en knut i bröstet. Lekfullheten och det bubblande skrattet som blandas med vemod är en kombination som inte kan bli annat än magisk i Hellströms tappning.
Han bär på en spirit som behövs i ett sverige som i bland verkar vilja gå åt ett hårdare klimat fastän vi har bra förutsättningar för att fortsätta vara det glada naiva och barnsliga landet i norr som vår vänner från utlandet förundras över. Att vara naiv är positivt, att vara cynisk gör att cancersvulsten växer till.

Jag har inte hittat en enda låt med Håkan som jag tyckt varit seg och det är ganska ovanligt. Det är ju ingen radiomusik men ändå spelas hans låtar i radio titt som tätt. Det finns så mycket att skriva om HH att jag får fortsätta i ett annat längre inlägg.