Range Life

Poulärkultur som rock o pop och modern konst har alltför ofta handlat om svårmod och en attityd som är närmast overkligt slapp med tanke på vad som händer i världen och med jorden och med tanke på hur bra man många gånger har det i väst. Jag vet en som upptäckte tredje världen och blev frälst, han tröttnade på sin egen rockattityd på sin slackerattityd. Livet var för kort för att förlänga tonåren mer än nödvändigt. Pressen och i synnerhet rockpressen har ju sedan dag ett hyllat tonåren och revolten som sådan så till den grad att det är övertydligt ibland hur en del sysslar med revolt för revoltens skull. Sanningen är väl den att en sann revolution eller småskalig revolt behöver aldrig frammanas, den kommer av sig själv.

Men som så mycket som med några år på nacken blir något annat än vad det var i sin vagga så även de beskrivna attityderna. Som reaktion mot ett samhälle där ens arbete är det som definierar dig som person är det ju sunt att stanna upp och hitta livsglädjen i livet själv, att faktiskt inte göra någonting, slacka.

Om man aldrig kliver ur bilen hinner man ju aldrig fokusera på det som sveper förbi, och tiden själv går ju redan för fort. Jag vet tom de som inte vågar gå ur bilen för att de får ångest för att de inte gjort det tidigare.

Det finns musik som för mig blir som ett soundtrack till den sanna slackerattityden.

Range life med Pavement är en sådan där oborstad hyllning av konturerna som träder fram när man spänner av, när man upptäcker livet som livet. Det behövs inget mer än känslan av att man lever. När man dessutom haft förmånen att födas i en del av världen där man även har möjlighet att ägna sig åt alla möjliga av sina intressen. Har man då rätt gentemot de drabbade att hänga läpp.

Nej slackerfilosofi i sin vagga var ett inlägg gentemot den etablerade ekonomin, ett alternativt sätt att leva som hade setts som högst normalt i t ex kina, iaf för 70 år sedan. Sanna slackers älskar livet och övar sig varje dag i förmågan att med softa penseldrag måla fram glädjen i varje dag.

Range Life med Pavement kommer alltid att finnas i mitt musikminne som en påminnelse om att det fanns bra positiv slackermusik.